Juridisk aktivism mot hatbrott och näthat

Rasismen och högerextremismen växer runt om i Europa. Samtidigt som hatbrotten mot minoriteter ökar och blir våldsammare. På nätet uppviglas det till hat och hot olika grupper. Vi träffar Robin Enander från Juridikfronten, organisationen som använder juridiken för att motverka nationalistiska brott på nätet, såväl som på gator och torg. Juridikfronten är också inbjudna talare under Akademin för Rörelsejurister.

Varför startades Juridikfronten, och vilka var de brister ni identifierade i rättssystemet som fick er att agera?

– Juridikfronten bildades 2011 av bland annat socionomen Martin Tunström som en reaktion på växande högerextrem brottslighet på nätet. Tunström hade själv några år dessförinnan utsatts för förtal av ledande Sverigedemokrater, förtal som han med framgång gendrivit i domstol. När Juridikfronten bildades skiftades det primära fokuset från ärekränkningsbrott till brott mot allmän ordning, framförallt hets mot folkgrupp. Vi noterade att rättsväsendet på egen hand inte uppmärksammade och utredde den stora mängd sådana brott som begås av bland annat nazister på både internet och i ”köttvärlden”. Syftet med föreningen är alltså att se till att den svenska lagstiftningen tillämpas effektivt för att motverka brottslig rashets från företrädare för nationalistiska rörelser. Vi såg också ett behov av att folkbilda om juridiken kring hets mot folkgrupp, för att fler ska veta var gränsen för yttrandefriheten går och vad man kan göra om man blir vittne till sådan brottslighet.

Hur arbetar ni som rörelsejurister, och med vilka verktyg? Finns det konkret fall ni arbetat med på sistone? 

– Det dagliga ideella arbetet är tämligen oglamoröst. Det består främst i att gå igenom stora mängder material som sprids av nationalistiska och nazistiska rörelser och göra kvalificerade juridiska bedömningar av innehållet. När ett misstänkt brott identifieras anmäler vi till behörig myndighet, alltså vanligtvis Polisen eller Justitiekanslern. Våra anmälningar kan liknas vid mindre förundersökningar. Vi vet av erfarenhet att framförallt Polisen kan ha svårigheter att utreda om de inte förses med nödvändig dokumentation och välgrundad rättslig argumentation. Vi anmäler endast sådant där det finns starka skäl att förmoda att gärningen är straffbar. Vi har på senare tid också börjat företräda enskilda som drabbats av nazistisk brottslighet. Under våren har vi företrätt Willy Silberstein i ett mål rörande förtal och konfiskation enligt tryckfrihetsförordningen. Silberstein var en av många judar och mediepersonligheter som av Nordiska motståndsrörelsen hängdes ut som ”förbrytare” på plakat under demonstrationen i Göteborg förra året. Vi bistår för närvarande också journalisten Jan Scherman som blev utsatt för ett misstänkt brott med hatbrottsmotiv under Almedalsveckan förra året.

Hur tror du behovet av juridisk aktivism kommer att utvecklas i Sverige framöver för att bekämpa rasismen?  

– Det mest önskvärda vore att vår verksamhet inte behövdes, alltså att rättsväsendet var kapabelt att ta det ansvar vi tar i dag. Det är inte acceptabelt att lagstiftningens effektivitet ska vara beroende av ideella aktörer. Tills dess behövs såklart fler samhällsengagerade jurister och juridiska aktivister som ser till att den lagstiftning som ska skydda samhället mot rasistisk förföljelse och rasistiskt motiverad brottslighet tillämpas effektivt.

Läs mer om juridikfrontens arbete på: https://www.juridikfronten.org/