Kerstin Burman om rörelsejuristens roll i förändringsarbete

Under sommarens Akademi för Rörelsejurister behandlas frågor om juridisk aktivism och förändringsarbete, både ur ett teoretiskt och ett praktiskt perspektiv. En av föreläsarna på akademin är rörelsejuristen Kerstin Burman som arbetar på Unionen, men som tidigare drivit många HBTQ-ärenden pro bono, och även arbetat på antidiskrimineringsbyrån i Kista. Ett av dessa mål drev Kerstin tillsammans med andra jurister och civilsamhället är tvångssteriliseringsmålet som ledde till upphävandet av kravet på sterilisering för transpersoner. Här följer tre snabba frågor med Kerstin om hennes syn på juristrollen och relationen mellan juridik och politik. 

Hur skulle du beskriva ditt arbete som rörelsejurist?

Jag har försökt arbeta nära organisationer som är lyhörda gentemot de behov och utmaningar som finns hos medlemmarna och den grupp de representerar. I de frågor vi sett att juridiken är en framkomlig väg istället för tex politisk påverkan och opinionsbildning har jag ställt upp som ombud i strategiskt utvalda processer, men utifrån organisationens/gruppens problemformuleringar och i nära samarbete med organisationens strategiska och opinionsbildande avdelningar.

Som jurist på en facklig organisation, hur ser du på juridikens möjligheter och begräsningar?

Med juridiken kan en nå viss framgång i enskilda sakfrågor. Men för större systemförändring behövs politik eller andra typer av beslutsfattande. Inom fackföreningsrörelsen kan det ske dels genom politisk påverkan, dels genom breda kollektivavtalslösningar (som ju i sin tur blir juridik).

Vad ska du ta upp under din föreläsning under sommaren Akademi för Rörelsejurister?

Jag lyfter gärna förhållandet mellan politiken och juridiken: vilka möjligheter och vilka faror finns med att driva stora rättighetsfrågor som juridiska processer – på vilket sätt är förändring bättre genom politiska beslut?